Välj rätt! Kemikaliesmarta råd för daghem

Dags att köpa nya möbler, fräscha upp leksaksförrådet eller på annat sätt komplettera, byta ut eller investera i en allt mer giftfri dagismiljö? Varsågod: ett "lexikon" med råd för olika verksamheter och produktkategorier. Tankegångarna och tipsen fungerar förstås lika bra i skolan, på kontoret eller hemma.

Fokusområdena är de samma som i rapporten från och handlingsplanen för Operation Giftfritt Dagis: Inredning, Leksaker, Pysselmaterial, Elektronik, Mat, Hygien och städning, Byggnaden samt Utomhus.

Den situation som beskrivs i texterna liksom citaten daterar sig till den första rundan daghemsinventeringar 2015-2016: utgångsläget för projektet. Om mycket hänt på ert daghem sedan det här materialet skrevs är ni - daghemspersonal och andra involverade - bara att gratulera! Också Ålands Natur & Miljös kunskapsbank om kemikalier har byggts på sedan dess, så den som vill veta mer om t ex olika material kan läsa vidare under andra rubriker här på hemsidan. Råden här nedan är dock fortfarande relevanta: skräddarsydda för just daghemmens behov och vardag.

INREDNING: Mattor

Mattorna är för ljudet, men också för att skapa avgränsade rum för leken. Barnen har så svårt att fokusera och lekarna flyter ut, så vi försöker skapa samlingsplatser som hjälper barnen stanna till.

Den vanligaste dagismattan på åländska daghem är tuftade textilmattor i syntet, ofta med någon form av mjuk plast undertill. Stora runda varianter används som samlingsmattor – ofta inköpta från någon av katalogerna. De kompletteras med lek- och trafikmattor i motsvarande material men av olika ålder, trasmattor, någon enstaka lurvig matta och någon enstaka plastmatta. Många trafik- och lekmattor släpper plastpulver från undersidan vid beröring: när mjukgöraren släpper krackelerar plasten. Byt ut! Att hitta giftfria mattor var bland det svåraste med att inreda giftfritt, enligt daghemsföreståndare Christina Sjölund på nyöppnade daghemmet Skutan i i Mariehamn. Vissa kataloger är idag mycket kemikaliemedvetna, och ett par erbjuder miljömärkning.

Men hur är det med motsvarande mattor som hunnit få 3, 5 eller 10 år på nacken? Svenska Naturskyddsföreningen föreslår att man byter ut plastmattor och mattor med baksida av PVC (kan innehålla ftalater) och gummi (kan innehålla flamskyddsmedel). Viktigt är att dammsuga mattorna dagligen, och ofta ta ut dem på vädring.

VÄLJ RÄTT

Genom att välja miljömärkta mattor får du mattor som är kontrollerade och uppfyller nu rådande regler.
Våga fråga och ifrågasätta. Mattor av textil kan innehålla högfluorerade ämnen som är smuts- och vattenavstötande. De kan innehålla flamskyddsmedel, och de kan ha en beläggning av mjukgjord plast undertill för att inte halka mot golvet eller släppa igenom fukt. Inget av detta är kemikaliesmart.
Allra säkrast är att hålla sig till naturmaterial. Om mattan är tuftad: välj väv istället för plast/gummi undertill.

INREDNING: Gardiner

Gardiner och andra textilier kan antingen innehålla kemikalier som bromerade flamskyddsmedel, högfluorerande ämnen som gör tyget smutsavstötande eller kemikalier med antibakteriella egenskaper. De är alla problematiska på olika sätt. På alla de flesta åländska daghem hänger dock vanliga “hemsydda” gardinkappor i förnstren. Bra!

VÄLJ RÄTT

Välj vanliga bomullsgardiner, obestrukna och utan specialfunktioner – gärna miljömärkta eller begagnade. Exempel på naturfibrer som passar för gardiner är bomull och lin.
Om man önskar flamskyddade textilier finns tyger med inbyggt (inherent) flamskydd, som Trevira CS.
De flesta mörkläggningsgardiner är täckta av ett plastaktigt ytskikt. Om de luktar är det kemikalier som luktar, till exempel plastkemikalier eller flamskyddsmedel. Vid nyinköp – fråga vad gardinerna innehåller!
Textilier kan vara dammgömmor. Korta gardinkappor samlar mindre damm. Om hängande gardiner eller draperier behövs för akustikens och trevnadens skull: dammsug/vädra och tvätta tillräckligt ofta.

INREDNING: Soffor och andra stoppade möbler

De flesta soffor är stoppade med skumplast eller skumgummi. Skumgummi kan innehålla lösningsmedelsrester från tillverkningsprocessen, och stoppning från 1970-90-talet innehåller ofta höga halter av bromerade flamskyddsmedel. Nyare material är mer kontrollerade än gamla, men det är ingen garanti för giftfrihet. Skumgummi äldre än 2004 bör bytas ut, råder Svenska Naturskyddsföreningen. Många soffor på åländska daghem är äldre än så. Också överdragstygerna kan innehålla kemikalier som flamskyddsmedel eller högfluorerande ämnen som gör tyget smutsavstötande. Skinnsoffan må vara städpersonalens favorit, men av ekonomiska skäl handlar det oftast om konstläder: mjukgjord plast som kan släppa hormonstörande mjukgörare/ ftalater. Byt ut! Äkta läder kan vara garvat med krom, färgat och ytbehandlat på olika sätt.

VÄLJ RÄTT

Lättast är att köpa miljömärkta möbler i naturmaterial, men de är ofta dyra. Alternativet är att vara en material-medveten och nyfiken konsument. Våga fråga – och våga envisas om säljaren inte vet! Om du inte kan få den information du vill ha: välj en annan leverantör.
Undvik klädsel av konstläder eller tyger/stoppning som innehåller flamskyddsmedel eller har smutsavvisande yta. Det finns möbeltyg som vävts på ett särskilt sätt för att få ett naturligt flamskydd.
Undvik alla slags textilier med antibakteriella tillsatser. Varningstecken är ord som “hygienisk”, antiallergi” eller “mot kvalster” i produktbeskrivningen. De här ämnena kan vara allergiframkallande, giftiga eller ge antibiotikaresistens.
Soffor i trä eller korg utan eller med bara lite stoppning (som sittdynor) eller fårskinn/ filt är en annan kemikalismart lösning som också är hållbar genom att stommen är gjord av förnyelsebar råvara OCH håller hur länge som helst. Bara att byta ut mjukdelarna!

INREDNING: Förvaring

Herregud, det finns säkert 100 plastbackar i huset. Och vi köper ju hela tiden. Den här är ganska ny, från Sparhallen, men annars kan det lika gärna vara 2010 som 1990-tal.

Förvaring av i synnerhet leksaker sker övervägande i plastbackar på de flesta daghem. Det inte alltid är lätt att hitta alternativ till den lätta och slitstarka plasten, men alternativ finns: olika slags förvaringsmöbler i trä, papplådor, korgar etc. Utmaningen är att hitta rätt material för rätt användningsområde så vardagen fungerar. Det är också skillnad på plast och plast. Backar som kan ofta spåras till antingen kataloger eller IKEA är ofta märkta 05: generellt en “bättre” plastsort... läs mer om olika sorters plast här.

VÄLJ RÄTT

Undvik mjuk och halvmjuk plast, hård plast som luktar och påtagligt repiga och slitna plastbackar.
Förvara helst i skåp, garderober och byråer av trä.
Gör “plastbantningen” till en kreativ utmaning: vilka av leksakerna kan lika gärna förvaras på annat sätt? Det som inte används lika ofta, eller som man inte rotar i under leken kan kanske bytas mot kartong eller korg? Backar av trä är tunga, men kanske kan t ex Lego-förrådet ligga i en träback som förses med hjul?
Engångförpackningar är sällan gjorda i en kvalitet tänkt att tåla lek, återanvändning eller förvaring av mat och dryck. Vissa sorter, som glassaskar och PET-flaskor kan dock användas för förvaring av småprylar och pärlor.
Genom att sätta på locket då sakerna inte används blir leksakslådan ingen dammsamlare. Eventuell plastlukt hos låda eller leksaker går dock inte att missa då...

INREDNING: Sov- och gymnastikmadrasser, byggkuddar

Madrasserna som är tänkta för vila används dagligen och har stor kontaktyta mot barnets kropp. Skumgummi från 1970-90-talet innehåller ofta höga halter av bromerade flamskyddsmedel. Idag kan kallskum produceras brandhärdigt utan kemiska flamskyddsmedel och nyare material är mer kontrollerade än gamla, men det är ingen garanti för giftfrihet. Skumgummi äldre än 2004 bör bytas ut, råder Svenska Naturskyddsföreningen. Många daghem har en blandning av äldre och yngre sovmadrasser. Då är det svårt att veta – de är ju inte direkt årgångsmärkta. Överdraget i plast/ konstskinn ska inte vara av PVC, som kan innehålla ftalater. Samma riktlinjer gäller för skumgummileksaker som byggdkuddar och gymnastikmadrasser – se över antika skumgummigömmor i förråden!

VÄLJ RÄTT

Lukten av “nytt” är lukten av kemikalier! Ta ut ur förpackningen och vädra nya skumgummiprodukter före användning så att halten eventuella skadliga ämnen minskar.
Det finns miljömärkta madrasser, t ex Svanen, Bra Miljöval eller Ökotex.
Madrasser av bomullsvadd, ullvadd, filt, eller polyestervadd (det sistnämnda är OK ur kemikalieperspektiv men inte miljömässigt hållbart pga olja som råvara) är ett sätt att helt slippa skumgummi.
Hopvikta täcken kan ersätta madrasser – och är lättare att tvätta. Komplettera med ett överdrag som skyddar mot läckage, dock inte PVC.
Sovmadrasser från etablerade kataloger erbjuder PVC-fria överdrag av polyuretan (PUR), polypropylen (PP), popyeten (PE) och/eller polyester. OK ur kemikalieperspektiv men inte miljömässigt hållbart pga olja som råvara. Tvättbart tygöverdrag är bättre där detta är möjligt.
Ett miljövänligt och kemikaliesmart aternativ är ekologiskt garvade fårskinn.
Filtar: Fleece är inte farligt för barnen men läcker ut mikroplaster vid tvätt: skadar fiskarna och naturen. Byt hellre till miljömärkt bomull eller andra naturmaterial.
Tvätta alla nya textilier före användning eftersom de kan innehålla allt från bekämpningmedel till kemikalier från olika delar av tillverkningsprocessen. Välj miljömärkt och oparfymerat tvättmedel: snällt mot både natur och barnakinder. Överdosera inte – då kan tvättmedel bli kvar i textilierna och irritera huden. Sköljmedel är varken nödvändigt eller miljövänligt.

INREDNING: Lampor

VÄLJ RÄTT

Hängande taklampor och lysrör samlar damm – städa regelbundet.
De flesta daghem har lågenergilampor eller byter ut till lågenergilampor vartefter. En vaktmästare brukar göra bytet. Om olyckan ändå skulle vara framme och en lampa går sönder: utrym lokalen tills kvicksilvret städats bort. Om den trasiga lampan är varm sprids förångat kvicksilver i luften. Vänta 20-30 min medan ångorna vädras ut. Därefter kan kvicksilverresterna samlas in i en burk (de ser ut som silverfärgade kulor) och ytan där lampan gick sönder torkas med fuktig trasa som får följa med till återvinningscentralen. Dammsug inte – då sprids kvicksilvret i luften.

INREDNING: Övriga möbler

Trä är det vanligaste materialet för möbler som inte är stoppade: stolar, bord, skåp och hyllor. Om bordet har ljuddämpande yta bör den inte vara av PVC (plast som riskerar läcka hormonstörande mjukgörare). Här och där har vi sett enstaka gamla bord med röd PVC – byt ut. Vanligast är dock sk Linoleum marmorette, som är OK. Så kallade Sacco-säckar och motsvarande är roliga för barnen men tyvärr inte särskilt kemikaliesmarta. Överdrag i konstläder består av plast med mjukgörare: riskerar läcka hormonstörande ftalater. Överdrag i textil samlar damm och behöver kommas ihåg i städningen. De flesta Sacco-säckar är fyllda med styrox, expanderbar polystyren som misstänks vara hormonstörande. Anslagstavlor finns i de mest skiftande utföranden. Om den innehåller bromerade flamskyddsmedel, om överdraget har smuts- och vattenavvisande yta eller om materialet inuti är styrox (expanderbar polystyren som misstänks vara hormonstörande), byt ut. Tyget kan också samla damm – dammsug ibland.

VÄLJ RÄTT

Hellre trä och tyg än plast. Prioritera naturmaterial där det är möjligt. De innehåller för det mesta färre kemikalier än syntetiska material.
Textilier samlar damm: tänk på städrutinerna.
Vid nyinköp av bord: Undvik ljuddämpande yta av PVC. Linoleum är OK.
Vid nyinköp av vaxduk: undvik PVC/vinyl (mjuka plastdukar och tjocka vaxdukarna med luddig undersida). Välj hellre akrylatbelagd bomull (mer “tygkänsla”)

LEKSAKER

Det är miljarder saker. Vi har grundupplagor av olika leksaker, som Lego eller My Little Pony, och så kompletterar man. Vi köper nytt varje år men jag tror över hälften är äldre än 2007 ändå.

Vi har nog 50-50 trä och plast på den här avdelningen. Vi har börjat köpa in mer trä, för det är hållbarare. Vi har Briotågbana, klossar, Pippi- och Bamsehus och en brandbil i trä bland annat, och köket är också i trä. Det finns mer plast på småbarnsavdelningen, för att det är lättare att rengra när de sätter saker i munnen. Men man skulle ju kunna ha mer trä där också.

Vi har försökt med trämat istället för plastmat, men vi har många barn här som kastar saker, och då är plasten mjukare så de inte skadar varandra när de slänger.

Leksakernas ålder 2007 kom en ny leksakslagstiftning inom EU där bland annat många ftalater förbjöds (ämnen som gör plast mjukare men som också är hormonstörande och kan bidra till hälsoproblem senare i livet). Sen dess har lagstiftningen blivit strängare i flera omgångar vartefter kunskapen om kemikalier ökat, t ex 2013.

På åländska daghem varierar den uppskattade andelen leksaker äldre än 2007 mellan “det mesta” och “nästan ingenting”. Små daghem har ofta – men inte alltid – större andel gamla saker. Det tycks inte enbart handla om ekonomiska resurser. Kanske slits leksakerna mindre så att gammalt och nytt blandas utan att man tänker på det? Att leksakerna är gamla behöver inte heller vara dåligt – det beror på material och skick.

CE-märkning

Allting tillverkat inom EU måste vara CE-märkt, vilket betyder att man följer EU-lagstiftningen, "Conformité Européenne". Andelen CE-märkta saker är ofta högre på daghem där leksakerna är nya. Men trots att mycket köps ur katalog är märkningen ofta svår att hitta. Kanske fanns den på förpackningen? Där märkningen “finns” visar leksaken sig ofta vara Made in China: en snarlik logotyp som står för China Export.

Leksaksmaterial

Plast är det vanligaste leksaksmaterialet på daghemmen, även om andelen varierar. Vanligast är är att uppskattningsvis 60-70 % är av plast och resten trä och andra material, som t ex textil. Hårda plastleksaker läcker mindre kemikalier än mjuka. Lego lyckades hitta rätt formel från början och anses vara ofarligt oavsett ålder. Gammalt och slitet ska dock rensas bort. På de flesta daghem finns någon leksak som luktar plast eller parfym: My Little Pony, gamla troll, fantasifigurer, bondgårdsdjur, bollar, rörpärlor, dockor och andra mjuka eller halvmjuka föremål. När det gäller mjuka och halvmjuka plastleksaker som man inte vill vara utan – bollar, dockor, djur – är det särskilt viktigt att hålla sig till CE-märkta leksaker tillverkade efter 2007 eller ännu hellre 2013. Välj leksaker som inte innehåller ftalater.

VÄLJ RÄTT

Byt ut leksaker som luktar eller känns hala eller klibbiga: de läcker plastkemikalier eller tillsatsämnen som hormonstörande mjukgörare eller allergiframkallande parfymer.
Vid nyinköp: välj Europa-tillverkat och CE-märkt för att dra nytta av den europeiska kemikalielagstiftningen för leksaker. Reglerna för importerade leksaker är inte lika stränga.
Skölj eller torka av nya leksaker för att få bort en del av de ytliga kemikalierna. Alla leksaker ska torkas eller sköljas regelbundet. Lego kan tvättas i 60 grader i vanlig diskmaskin (inte industridiskmaskin).
Välj trä- eller tygleksaker när det är möjligt. Välj hård plast hellre än mjuk och halvmjuk. Mjuk plast innehåller alltid någon form av mjukgörare, och ämnen som anses ofarliga idag kan visa vara skadliga i morgondagens forskningsresultat. Undvik också parfymerade leksaker: parfymen kan vara allergiframkallande och är tillsatt för att dölja plastlukten (som i sin tur tyder på att leksaken läcker kemikalier).
Gummileksaker istället för PVC? Kontrollera att de uppfyller lagstiftningen för barn under 3 år, eftersom övriga gummileksaker inte behöver leva upp till lika höga krav.
En kompromiss med “gränsfall” (t ex relativt nya skumgummileksaker) kan vara att bara ta fram dem ibland: en rolig omväxling, utan att sakerna är en del av vardagsmiljön.
“Plastmat” i lek-köken hamnar sannolikt i barnens munnar. Välj hellre trä eller textil.
Färgade och lackade leksaker av trä eller metall som är från 1980-talet eller äldre kan innehålla skadliga ämnen som t ex tungmetaller. Särskilt flagnande färg kan spridas.
Svårt att städa bort leksaker som är särskilt populära bland barnen? I Handbok för en giftfri förskola föreslår Anne Lagerqvist att man iscensätter en “flytt” – och vinkar av alla gamla pastellfärgade ponnyer innan de flyttar till miljöstationen.
Utklädningskläder är populärt. Textilier är OK, så länge de tvättas regelbundet. Mjuka väskor och skärp är sällan äkta läder utan består istället ofta av PVC, vinyl, med hormonstörande ftalater. Inte heller äkta läder är någon leksak: den kan innehålla krom och andra rester från garvningsprocessen, färgämnen och ytbehandlingar. Billiga smycken, “blingbling” innehåller ofta tungmetaller för att ha tyngd och kännas mer gedigna. Nycklar kan innehålla bly, och gamla kvitton av termopapper hormonstörande bisfenol A. Ingenting för barn att leka med.
Böcker, pussel och spel innehåller oftast inte skadliga ämnen... om de inte är gjorda av plast förstås.

PYSSELMATERIAL

Det är inte så lätt att gå ifrån, i synnerhet om det är fredag och man är ensam och barnen vill ta hem det de gjort till helgen. Då blir det att man stryker pärlplattorna i samma rum som barnen. Det är svårt att få tid för det där lilla extra och hinna vara medveten.

Vi är ju skrotsamlare. Och vi har funderat på sådant som skumgummi, isoleringsmaterial från TV-apparater, korkar från sprutor, filburkar och styrox. Och vi har plockat bort mycket. Vi har mycket trä i vår pysselateljé, som takpärtor och gamla permanentspolar i trä som vi fått. Och bönor, makaroner, byggmajs och mosaik och kottar och allt möjligt.

En del material för skapande som är avsett för barn under 14 år är CE-märkt och omfattas av samma regler som den europeiska leksakslagstiftningen. Då är de skadliga ämnena mer begränsade, men fortfarande gäller det att själv ha koll på vad man köper. De flesta åländska daghemmen tillverkar sin leklera själva. Bra! Färdigköpta plastleror och fingerfärger innehåller plastkemikalier som mjukgörare, färger och ibland konserveringsmedel som kommer i närkontakt med huden under leken. Naturliga konstnärsleror som kaolinlera eller kalkstenslera kan innehålla höga blyhalter: ingenting för barn.

VÄLJ RÄTT

Gör egen Play doh/trolldeg, slime och fingerfärg istället för att köpa färdig. Eller välj leror av bivax eller vegetabiliska vaxer. Naturliga färgämnen för de riktigt ambitiösa är t ex gurkmeja, rödbeta och te. Alla livsmedelsfärger är dock inte hälsosamma – läs mer t ex i Handbok för en giftfri förskola av Anne Lagerqvist.
Välj färger och lim som är vattenlösliga (inte innehåller lösningsmedel) och gärna miljömärkta för att undvika andra skadliga ämnen.
Bra pysselmaterial är papp, trä och tyg: flirtkulor i papper (istället för styrox/frigolit som tillverkas av det cancerframkallande ämnet styren), tyglappar och träbitar, torra livsmedel i form av makaroner, bönor etc, skogsfynd (tallkottar som torkas blir spretiga och runda: gamla tiders universalpysselmaterial :-) ) istället för skum och andra plastiga pysselmaterial.
Återbruk ska ske med viss försiktighet: t ex returpappret i toapappersrullarna är okontrollerat och kan innehålla kemikalierester. Konservburkar, kapsyler och burklock kan ha ett ytskikt av epoxilack med bisfenol A. Inget för så små barn att de tuggar på pysselmaterialet. Tomma glassförpackningar, mjölkkartonger och PET-flaskor kan användas för skapande eller förvaring av småsaker, t ex pärlor, men ska inte återanvändas för att dricka ur eller för att ha mat i.
Undvik bygg- och trädgårdsmaterial som vattenslangar, rörisolering och impregnerat trä, liksom konservburkar och andra metallföremål. De kan innehålla skadliga ämnen.
Strykning av pärlplattor och laminering ska inte ske i samma rum som barnen (varm plast läcker mer kemikalier – därav lukten). Kanske kan pärlorna hällas ut och återanvändas, och strykningen ses som en mer sällsynt lyx.
Vaxdukar är vanligt pysselunderlag och förklädesmaterial. De kan innehålla farliga mjukgörare. Välj hellre tyg, polyuretan (PU, PUR) eller den tunnare mer tyglika vaxduksvarianten: akrylatbelagd bomull.

ELEKTRONIK

Elektronik som leksaker

Vi hade demo-mobiler och tangentbord och sånt förut, men när vi fick hit en familj från Waldorfdagiset och de frågade om allt från eko-fårskinn till elektronik blev vi uppmärksamma på det och har försökt sortera bort.

Vi funderade på att ta bort kameran innan du kom (skratt), men den är så gammal så det kan väl inte finnas något kvar som kan läcka ut? Telefonerna har vi redan plockat bort. Vi har försökt hitta leksaksmobiler av plast istället, för det är ju populärt. De går med dockvagnarna och pratar i mobilen som de vuxna gör.

Hårtorken i frisörlådan, en kamera, mobiltelefoner och vanliga telefoner, tangentbord - vuxenelektronik hör inte hemma bland leksakerna. Den innehåller en mångd olika kemikalier, bl a ftalater, flamskyddsmedel och tungmetaller i lödningarna. Ta bort!

Elektronik bland barnen

“Men då borde ju inte madrasserna och lekkuddarna förvaras under hyllan med CD-spelaren, för då kommer elektronikdammet på grejerna och dessutom blir det svårt för städerskan att komma åt precis där det mest behövs.” Damm från elektronik innehåller ftalater, flamskyddsmedel och tungmetaller. Det giftiga elektronikdammet är dock tungt och sprids inte långt. Barnen ska vistas minst en meter från CD-spelare och annan elektronik.

VÄLJ RÄTT

Barnen ska inte ligga intill eller under CD-spelaren i vilorummet pga det tunga och skadliga elektronikdammet.
Låt de vuxna hantera CD-skivorna. De är gjorda av polykarbonat som tillverkas av hormonstörande bisfenol A.
Tvätta händerna efter elektronik-användning.
Räkna in elektronikdammet i städrutinerna så det giftiga dammet inte ligger kvar och sprids. Bästa platsen för trafikmattan eller sovmadrasserna är inte under CD-spelaren.
Ta fram datorer och dylikt när de ska användas, men förvara helst i annat rum.

MAT: Det vi äter

Vi har kanske 5 % ekologiskt. Då är det sådant som är billigt, för det är priset som styr. Vi har haft ekobananer ibland, och linser och ärtor. Vi jobbar lite med det där, men det är ingenting som finns i kommunens verksamhetsplan. Och ska man handla ekologiskt behövs det mer pengar i budgeten också.

Vi kör kanske 30-35 % ekologiskt. Vi köper grönsaker och potatis från Odlarringen så länge de har, så det blir ganska mycket fast det växlar lite med årstid. Men vi kan ju inte ge barnen bara vitkål och morötter hela vintern, de vill ha variation. Och så undrar man ju ibland om man ska köpa grejer från andra ändan av världen bara för att det är ekologiskt om det finns mer närproducerade alternativ som inte är det?

Så mycket som möjligt”, “säsongsanpassat” och “en fråga om pengar” är vanliga svar på hur stor andel av den mat som serveras på åländska daghem är ekologisk. Vissa kommuner stöttar ekologiska val i dagis- och skolkök medan andra enbart ser till budgeten. Vissa daghem har egen kock, andra lagar bara frukost och mellanmål själva. Allt detta ger olika stora möjligheter att påverka mathållningen. Men i regel får barnen på åländska daghem mat som lagas från grunden, vilket innebär minimalt med tillsatser. Valet mellan närproducerat och ekologiskt kan vara knepigt. Närproducerat är självklart att föredra framom det som transporterats långväga ifrån och kanske odlats i länder där man besprutar mer än här. Men genom att äta mer ekologiskt undviker man t ex rester av bekämpningsmedel i frukt och grönt, samt antibiotikarester och hormoner i kött. Det är särskilt viktigt för barn som får i sig mer mat än vuxna i förhållande till sin vikt och dessutom fortfarande utvecklas. Reglerna för tillsatser i ekologiska livsmedel är också strängare. Bäst är ekologisk OCH närproducerad mat!

VÄLJ RÄTT

Laga mat från grunden för att undvika tillsatsämnen som färg, konserveringsmedel och härdade fetter.
Välj råvaror enligt säsong: störst chans att hitta både närodlat och ekologiskt. Följande produkter finns ofta både närproducerade och ekologiska, till exempel via Odlarringen: grönsaker, potatis, morötter och andra rotfrukter, lök och torrvaror som havregryn och mjöl. - Att äta varierat är bra inte bara för näringsinnehållet, utan också för att minska risken för att få i sig för mycket av vissa kemikalier. Välj gärna ekologiskt av det ni äter ofta.
De här livsmedlen är särskilt viktiga att välja ekologiska: Bananer, vindruvor (inklusive russin) och citrusfrukter (hårt besprutade), importerade äpplen, potatis och andra rotfrukter, lök och paprika, kaffe
I svenska handledningar för giftfri förskola rekommenderas att man äter ekologiskt kött och ekologiska mejeriprodukter för att undvika både kemikalierester från konventionellt djurfoder och dessutom antibiotika och hormoner som givits till djuren. På åländska daghem serveras framförallt närproducerat kött, och några beställer dessutom från gårdar som Bolstaholm, som är mer eller mindre ekologiska.
Att äta vegetariskt är bra inte bara ur miljösynpunkt utan också ur kemikaliesynpunkt: det ansamlas ofta mer miljögifter i djur än i växter. Börja med en vegetarisk dag i veckan.

MAT: Servering

De yngsta slår sönder ett glas om dagen, och det tar för mycket energi av personalen när man sitter med sex barn vid bordet. Vad finns det för alternativ?

Mat och dryck serveras övervägande på porslin och i glas på åländska daghem, vilket är bra. Plastmuggar används för de yngsta, för utomhusbruk, mellanmål eller “akut törst”. Kan något av detta bytas ut mot glas eller rostfritt? Viktigt är åtminstone att omärkta och repiga gamla muggar av oviss ålder byts ut, och att varma drycker inte serveras i plast. Hälften av daghemmen använder övervägande karaffer av rostfritt eller glas, även om många har någon “plastkanna för juice”. Juice är syrligt – använd hellre glas eller rostfritt. De redskap som används när man tar för sig av maten är en salig blandning av trä, rostfritt och plastslevar som ibland är tämligen gamla och repiga. De kommer ofta i kontakt med varm mat. Generellt gäller: hellre rostfritt, glas, porslin och trä än plast.

VÄLJ RÄTT

Glasliknande karaffer märkta antingen PC (Polykarbonat, som innehåller hormonstörande bisfenol A) eller 07 (“Övriga plaster”, vilket kan innebära antingen bra eller helt olämpliga plaster – till exempel polykarbonat). Byt till glas eller rostfritt.
Vid nyinköp av slevar och andra matlagningsredskap: välj trä (se skötselråd för trä nedan) och rostfritt stål hellre än plast. T ex de vanliga svarta slevarna och stekspadarna kan innehålla bisfenol A.
Välj träskärbrädor istället för plast – men lägg dem inte i diskmaskinen, för diskmedel är inte tänkt för människomagar. Smörj in skärbrädan med en lukt- och smakfri kallpressad olja för att täppa till träets porer så träet inte drar in dofter och smaker. Diska med varmt vatten och diskborste. Vill man decinficera, häll kokande vatten över. På en traditionell tjock skärbräda av tätvuxet ändträ kan det översta lagret skrapas eller slipas av vartefter.
Om barnen använder haklappar: välj PP- (05) eller PE-plast (02). Byt ut haklappar av vinyl, PVC, tjock vaxduk (PVC-överdraget tyg) pga risk för ftalater.

MAT: Tillredning, förvaring, transport

Det är mest dietmaten som kommer i plastburkar. Till exempel kan en glutenfri grötportion komma i en gammal plastburk. Så det blir ju alltid samma barn som får plastförpackad mat, och det är ju barn som kanske är känsligare från början. Vi har påtalat till köket att man inte ska ha varm mat i plastburkar, men vi har inte fått något gehör.

Om maten transporteras från kök någon annanstans materialvalet i kärlen viktigt. Det mesta av den varma maten transporteras och serveras i rostfria kärl, vilket är bra. Dock transporteras kall mat som sallad och tillbehör oftast i plast. De här plastburkarna är av olika slag, från återanvända förpackningar (som inte tillverkats för att hålla återanvändning) till behållare med olika märkning. Se råd nedan. Produkter som uppfyller EU:s lagstiftning om vilka material som får komma i kontakt med mat kan vara märkta med “glas och gaffel”. Men kemikalielagstiftningen hanterar inte hela ämnesgrupper, utan förbjuder ett ämne i taget enligt vad som bevisats vara farligt. Det som anses säkert idag kan därför visa sig vara farligt imorgon. Ju mindre plast som kommer i kontakt med mat, desto bättre.

VÄLJ RÄTT

Undvik generellt plast så långt det går. Välj hellre rostfritt, glas, porslin och trä.
Det är skillnad på plast och plast. Plastkärl märkta PP eller 05 (polypropylen) eller 02 anses vara relativt säkra livsmedelsplaster. Men ett ganska vanligt material i dagisköken är istället polykarbonat, ibland märkt PC eller 07 (som betyder “övriga plaster”), ofta i form av ljusgråa, vita eller “glasliknande” förvaringskärl, glas, muggar, pipmuggar och karaffer. Polykarbonaten har ett särskilt lite “krispigt” ljud när man knackar på dem. De är ibland märkta med symbolen “glas och gaffel” men innehåller hormonstörande Bisfenol A. Även om kärlet inte läcker BPA från början kan det börja göra det när det blir repigt eller utsätts för höga temperaturer t ex i diskmaskinen.
Varm mat och syrliga eller feta livsmedel (t ex dressing) ska inte alls vara i kontakt med plast eftersom risken då ökar att mjukgörarna läcker ut i maten.
Särskilt mat som levereras i små portioner, som vegetarisk mat eller dietmat, levereras ofta i plastburkar fast den är varm. Se i så fall över rutinerna!
Mat som tinas eller värms i mikron ska inte ligga i plast. Välj kärl av glas eller porslin.
Vid matlagning: Välj gjutjärn, rostfritt och kolstål framom stekkärl och kastruller med non-stick-beläggningar som teflon. De här specialbeläggningarna innehåller högfluorerande ämnen som tar lång tid att bryta ner i kroppen och i naturen, och som kan vara reproduktionsstörande, cancerframkallande och kroniskt giftiga.
Viktigast är förstås de saker som används ofta. Det är viktigare att byta ut teflonpannan än det sällan använda våffeljärnet. Plastmuggar på utflykt kan också försvaras – men använd fräscha orepade muggar i “bra” plastsorter som PP (05) eller PE (02).
Förvara inte syrliga livsmedel och matrester (t ex frukt eller tomater) i aluminiumfolie eftersom aluminium kan läcka ut i maten.
Vinylhandskarna, som finns i nästan alla kök, består till hälften av plast och till hälften av hormonstörande mjukgörare som går över både till bärarens händer och till maten. Använd handskar så lite som möjligt, och byt vinyl och latex (allergiframkallande) till nitril eller polyeten (PE) som är bättre ur kemikaliesynpunkt. Finns i städ-affärerna!
Plast är svår att undvika, eftersom den är närvarande i alla led. T ex pålägg och kött levereras ofta i plast. Ibland finns valmöjligheter: Handla på lösvikt eller köp stora förpackningar och lådor: mindre plastkontakt. Tina inte i plastförpackning i mikron!
Undvik metallkonserver och tuber, som har ett tunt lager plastlack (hormonstörande Bisfenol A) på insidan. Välj tomatkross och kokosmjölk i tetra istället, rödbetor i glasburk och majs och ärtor ur frysdisken. Blötlägg själv torrvaror som kikärtor och bönor istället för att köpa konserverat. Förvara glasburkar stående så maten inte ligger mot burklocket, som också det troligen innehåller Bisfenol A eller ftalater.
Spola i vattenkranen tills vattnet blir kallt innan du tar vatten att dricka eller laga mat av, särskilt om det är ett tag sen någon använde kranen. Koppar, bly och bakterier kan samlas i vattenledningarna. Använd vattnet för t ex handdisk eller för att vattna med.

HYGIEN OCH STÄDNING: Hud

Vi använder vanlig flytande Palmolive. De som är mer allergiska har tagit egna tvålar med sig. De andra barnen tycker det är roligt med en tvål som löddrar och doftar och tycker det är kul att leka med den. Så det blir ju dubbel åtgång.

Vi har våtservetter. Men när jag byter blöjor använder jag tvål och vatten och rumphandduk. Servetterna luktar så illa och när man läser tips på nätet om vad man kan ta bort med våtservetterna blir man rädd.

Ju mindre kemikalier och parfym som kommer i kontakt med barnens hud, desto mer kemikaliesmart. Miljömärkt och oparfymerad handtvål är bra för alla. Tvål, vatten och handdukar som kan tvättas och användas om och om igen är miljömässigt mer hållbart än allehanda engångsservetter. Men vardagen ska förstås också fungera, och för personalen finns hygienregler att följa. Här har många daghem hittat sina egna lösningar, t ex “barnen har egna handdukar så länge alla är friska, men vid epidemi använder alla pappersservetter”. Handdecinfektion, Sterisol, brukar finnas tillgänglig för personalen, men används för det mesta bara i nödfall, till exempel vid magsjuka. Bra, eftersom antibakteriella produkter kan ha skadliga effekter som att skynda på antibiotikaresistens hos bakterier.

VÄLJ RÄTT

Välj miljömärkt, skonsam och oparfymerad tvål till både barn och vuxna.
Handtvätt är ett bra sätt att minska intaget av miljögifter från damm. Tvätta t ex alltid händerna efter utelek och pyssel eller före måltid. Använd inte mer tvål än att barnen orkar tvätta bort den ordentligt så den inte ligger kvar och irriterar huden.
Pappersservetter som blöts i vatten är betydligt snällare mot hud och miljö än kemikalieindränkta våtservetter med blandat innehåll. Miljömärkta våtservetter kan fortfarande vara ett alternativ t ex under utflykter.
Vinylhandskar är vanligast men består till över hälften hormonstörande mjukgörare. Välj hellre handskar av nitril eller polyeten (PE) och använd bara när det verkligen behövs.
De flesta skötbäddsmadrasser är av skumgummi. Madrasser äldre än 2004 bör bytas ut, också för att plastöverdraget troligen innehåller skadliga mjukgörare.
Köp blöjor som är miljömärkta eller godkända av Astma- och allergiförbundet.

HYGIEN OCH STÄDNING: Rengöringsmedel

Jag städar lite varje dag beroende på vad barnen har för aktiviteter, och försöker passa på när de är ute. Köksgolvet torkar jag varje dag med mikroduk, och jag använder nästan aldrig medel till golven. Det är mest på toa som man använder rengöringsmedel. Vi övergår till miljömärkta medel vartefter saker tar slut. Så vi är kanske uppe i 70 % nu.

Tack vare allergibarnen blev vi tvungna att tänka till och bli noga med att det inte skulle vara dammigt eller att saker inte skulle vara parfymerade. Städning är A och O med allergibarn.

Städprodukter innehåller ofta mängder av kemikalier. Parfym kan ge allergi och eksem. Konserveringsmedel (som ska hindra medlen från att mögla eller bli bakteriehärdar) kan vara hormonstörande (vissa parabener) eller ge allergi (kathon). Antibakteriella ämnen kan ge antibiotikaresistens hos bakterier, men kan också ha andra skadliga effekter. Att köpa miljömärkt vartefter de gamla förråden av diskmedel, städprodukter och tvättmedel tar slut är ett lätt sätt att bli mer kemikaliesmart utan att det märks speciellt mycket i vare sig utgifter eller arbetsbörda.

VÄLJ RÄTT

Minska mängden kemikalier i städningen. Många daghem använder redan dukar och moppar av mikrofiber. Mikroduken liknar fleece i sin struktur men väven är tätare och släpper inte ut mikroplaster i avloppsvattnet, enligt Therese Birath på svenska Kemikalieklok, som alltså förordar städning med mikroduk framom kemikalier. Ta dock väl hand om utrustningen så den håller länge. Råmaterialet (syntetfiber av olja) är inte särskilt miljövänligt.
Välj miljömärkta städprodukter. Medel av olika fabrikat kan skilja sig från varandra i tvättegenskaper, och det kommunala vattnet är olika. Om ett miljömärkt disk- eller tvättmedel inte verkar tillräckligt effektivt för er, testa ett annat fabrikat.
Många specialiserade rengöringsprodukter kan ersättas med enklare alternativ. Ett par exempel: Miljövänlig såpa fungerar för allt från golv till ugnsrengöring, och fönstren blir skinande rena med diskmedel i vattnet och skrapa eller tidningspapper för att torka torrt.
Många daghem tar in en städfirma för den årlig storstädningen under sommaren. Våga fråga – be städföretaget använda miljövänliga städprodukter. Även golvvax/golvpolish ska vara miljömärkt och parfymfritt. Golvpolish innehåller ofta högfluorerande ämnen (smuts- och vattenavstötande), och ska i så fall inte användas alls.
Förvara alla kemiska produkter oåtkomliga för barnen. Håll kemikalieförteckningen uppdaterad och spara säkerhetsdatablad. Häll inte över medel i förpackningar med missvisande etikett så att någon kan ta fel. Och rensa bland flaskorna! Gamla flaskor och sådant som inte används, men också det ni inte längre vill använda med tanke på kemikalierna lämnas in som farligt avfall till miljöstationen.

HYGIEN OCH STÄDNING: Rutiner

Det är en tvistefråga med leksakerna. På förra stället jag jobbade dammade vi leksakerna en gång i veckan. Här gör vi det två gånger per år.

Vår städare är väldigt noga, och fyller ut tiden med sånt som behöver göras vartefter, som att tvätta fönster. Jag tycker det har fungerat jättebra, för då är det hela tiden städat. Kommunen tycker det är slöseri, men det blir inte alls samma sak när det kommer in en städare två timmar på kvällen, så det här hoppas jag verkligen vi får ha kvar. Städjobbet är också kombinerat med kökstjänsten, som att dela ut mat och diska. Och då blir ju den här personen en del av teamet, så det blir en mer attraktiv tjänst och det är lättare att hitta en bra person som bryr sig.

Städrutinerna och prioriteringarna ser väldigt olika ut på olika åländska daghem. Vissa dammsuger dagligen – utom mattorna som städas mer sällan. Andra är särskilt noga med att dammsuga just mattorna varje dag. På vissa daghem tvättas bäddtextilier varje vecka, på andra ett par gånger i halvåret. Städningen är viktig! Flera forskningsrapporter har visat att kemikalier ansamlas i damm, och att en del av barnens exponering för farliga ämnen kommer just via dammet. Att damma leksaker, hyllor och armaturer är ofta dagispersonalens uppgift, men många upplever att det är svårt att städa och samtidigt vara tillgänglig för barnen. Här gäller det att hitta smarta rutiner. Ventilationen tycks också vara otillräcklig i många byggnader, samtidigt som man inte “får” inte vädra på grund av ventilationssystemet. Mängden damm och föroreningar minskar dock när luftomsättningen är god. Ur kemikalieperspektiv är det bra med dagligt korsdrag för att vädra ut dammet.

VÄLJ RÄTT

En förutsättning för goda städrutiner är att lokalen är lättstädad. Rutinerna ska inbegripa svåråtkomliga ytor men också lister etc som man inte tänker på.
Att torrmoppa är ett bra sätt att fånga upp damm utan att det virvlar omkring. Lägg så mycket som möjligt av dammet i de brännbara soporna istället för att spola av allt under kranen eller lägga det i tvättmaskinen.
Mattor blir lätt dammgömmor och bör både dammsugas dagligen och piskas regelbundet, eftersom all världens kemikalier samlas i dammet och barnen leker på mattorna. Också andra textilier – inklusive leksaker – samlar damm och behöver vädras och tvättas.
Mer leksaker och hyllor att damma än personalen hinner med? Vissa daghem har utarbetat rutiner med t ex särskilda arbetskvällar när allt gås igenom, eller listor för vilka ytor som ska torkas vilka veckodagar. Listorna kan gälla både för städpersonal och andra.
I svenska råd för giftfri förskola rekommenderas storstädning två-fyra gånger per år. Detta är förstås en fråga om resurser. De flesta åländska daghem har en årlig storstädning. Hur kan man med goda rutiner i vardagen nå motsvarande resultat?
Vädra gärna med korsdrag några minuter t ex före och efter varje stor samling, eller en gång på förmiddagen och en på efteriddagen.

BYGGNADEN

Vi fick nytt kök förra sommaren, för det gamla var slitet och obekvämt. Allt annat är sen 1995 när två lägenheter byggdes om till dagis. Vi har försökt få nya golv hit, för allt är gamla plastgolv. Och det var på gång, men när tekniske chefen slutade kom det av sig. Det är svårt att få ekonomi i en liten kommun.

Själva byggnaden är kommunens ansvar eftersom det handlar om större projekt och investeringar. Men kommunen har förstås tur om dagispersonalen är medveten och engagerad, så att man kan hjälpas åt att göra de rätta prioriteringarna. Det är också viktigt med goda städrutiner. Forskning visar att ohälsosamma kemikalier från byggmaterial, inredning och alla de saker man använder ansamlas i damm. De flesta åländska daghem har enbart eller övervägande plastmatta på golven. Plastmatta är lättstädat och ger bra akustik, men kan innehålla hormonstörande ftalater, tungmetaller och flamskyddsmedel. Enligt Svenska Naturskyddsföreningen började golvbranschen fasa ut den värsta mjukgörande ftalaten DEHP kring år 2000. Man rekommenderar att alla plastgolv lagda före år 2000 ska bytas. Men också nyare golv kan vara problematiska. Läs mer om golvmaterial och kemikaliefrågornas komplexitet i rapporten Operation Giftfri Förskola Åland.

VÄLJ RÄTT

Vid nybygge eller renovering: läs på och välj material med omsorg. I Sverige får kemikaliesmarta husbyggare rådet att anlita entreprenörer som använder miljöbedömningssystemen Byggvarubedömningen och SundaHus. På Åland finns i praktiken ingen motsvarighet: entreprenörerna är för få och jobbar inte efter sådana system. Det blir istället upp till kommunen att stå för de medvetna och kemikaliesmarta valen i upphandlings och projekteringsfasen. Ålands Natur & Miljö planerar att på sikt bidra till den här kunskapen, men ännu är vi inte där.
Prioritera naturmaterial där det är möjligt. De innehåller för det mesta färre kemikalier än syntetiska material.
Golvmatta: Bygg om och bygg rätt. Även om tillverkaren är seriös finns inga garantier för giftfrihet. Plastgolv tillverkas av fossil råvara (olja): en ickeförnyelsebar naturresurs. Välj linoleum, trägolv och klinkers där det är möjligt. Om ni redan har trägolv: ta väl hand om det så det håller länge! Om ett utrymme kräver plastmatta, välj en med mjukgöraren DINCH.
Numera finns kemikaliesmartare alternativ till t ex tryckimpregnerat virke.

UTOMHUS

Bästa sättet att vara kemikaliesmart är att vara ute mycket! I friska luften späds skadliga ämnen ut, och naturen är full av spännande leksaker utan hormonstörande mjukgörare. Gårdarna på de åländska daghemmen är ofta rymliga och lekvänliga landskap som nästan flyter ihop med skogen runt omkring. Lekredskap och klätterställningar ur katalogerna samsas med lekstugor i trä och rentav hela båtar. Uteleksaker som hinkar och spadar, bollar och bilar, hopprep och annat består mestadels av plast som redan diskuterats. Ur barnens perspektiv är plasten mindre skadlig utomhus, eftersom kemikalierna späds ut i friska luften och det inte bildas några koncentrerade dammsamlingar. Plast är dock fortfarande ett problematiskt material ur miljöperspektiv. När nya saker ska köpas in, välj med medvetenhet och omsorg. Se tips nedan. Den inventering Ålands Natur & Miljö gjort fokuserade främst på inomhusmiljön. Utomhus har vi egentligen bara tittat efter två saker: förekomsten av bildäck och impregnerat virke.

Bildäck

Däcksgungorna måste ju bytas ut med jämna mellandrum för det kommer vassa trådar ur dem när de slits. Men det är svårt att hitta andra gungor som är lika bra. Som det kan vara flera barn på. Och som inte är så hårda om man får sig en smäll.

Jag såg en ringlande larv av halvt nedgrävda däck på ett ställe som var jättefin, och det skulle ju inte vara så dyrt. Den kan man ju både balansera på och krypa i.

De allra flesta daghem använder bildäck som gungor, och ibland som t ex stötdämpare under gungbrädan eller i de populära däckhästarna. Bildäck är dock fulla av giftiga kemikalier, bland annat tungmetaller och hormonstörande ftalater. Att de måste bytas ut vartefter visar att de slits. Även om leken sker utomhus i friska luften lossnar ständigt partiklar som hamnar på barnen. Ett intresse hos konsumenterna – ni! – visar leverantörerna att det finns en marknad för alternativ.

Impregnerat

Nedre delen av sandlådan är impregnerat virke, men ovansidan där barnen leker är inte impregnerad, så där blir det ju svart i hörnen och så får man byta ut. Men vad är alternativet? Vi målar på impregnering på den lilla träbåten och på bordet, men vad ska vi använda som är både hållbart och miljövänligt?

De flesta platsbyggda träsaker på daghemmens gårdar – som sandlådor, gungställningar och staket – är byggda av tryckimpregnerat virke. Impregneringen ska förhindra att träet ruttnar eller angrips av skadedjur, men innehåller ofta tungmetaller som är farliga för människor och miljö. Allra värst är kreosot (brunaktig, t ex gamla telefonstolpar; cancerframkallande) och arsenik som kan finnas i äldre impregnering.

VÄLJ RÄTT

Hinkar och spadar, bilar och pulkor: många uteleksaker är av plast. Välj europeiska producenter (som åländska Plasto) som tar ansvar för materialval, kvalitet och produktionsförhållanden. Man experimenterar också med plast som görs av annan råvara än olja – gynna gärna den utvecklingen när valmöjligheten finns!

Byt ut leksaker gjorda av gamla däck. De är gjorda för att ha speciella egenskaper som tål stora påfrestningar, och innehåller många skadliga kemikalier som polycykliska aromatiska kolväten (PAH), tungmetaller, ftalater och fenoler.

Använd inte gammalt byggnadsmaterial som isolering, gummislangar, kablar och rör etc som leksaker. De kan innehålla hormonstörande mjukgörare, flamskyddsmedel etc.

Undvik impregnerat trä, särskilt där barnen leker. Impregneringen kan gå ut i sanden i sandlådan, som barnen sedan sätter i munnen. Idag finns t ex sk kiselbehandling där träet fossiliseras för att inte bli angripet av mikroorganiskmer. Vissa träslag är naturligt motståndskraftiga mot röta, som lärkträ och robina. Också friskt kärnvirke utan kvisthål är motståndskraftigt mot röta.

”Bygg husets trädelar på ett sådant sätt att fukt inte kan stanna kvar och skada träet, eller byt ut trä mot andra material på utsatta ställen. Metallsko ändträ. Använd kärnvirke på exponerade byggnadsdelar eller speciellt motståndskraftiga träslag som lärk och al. Du kan också köpa värmebehandlat eller linoljeimpregnerat trä. Ytbehandla med linolja, järnvitriol eller naturliga färger”, är några tips från Ekobyggportalen.se som kan användas även för t ex utomhusmöbler.

Välj hellre sand, gräs, träflis och bark än plastgräs och gummi runt uteleksakerna. Konstgräs nöts av och blir mikroplast: mikroskåpiskt små plastbitar som sprids i naturen med regnvattnet. Konstgräs och mjuka fallskydd kan också innehålla många kemikalier – de kan i sin tur vara tillverkade av gamla bildäck med allt vad de innehåller.