Massor av fina kläder – massor av läskiga kemikalier

Att producera ett par jeans ”kostar” nästan 11 000. Liter. Vatten. Och dessutom 0,9-2,1 kilo kemikalier.  Hur många par har du i garderoben?

Bomull är den vanligaste av alla textilfibrer: ett skönt och mångsidigt naturmaterial. Men bomullsbusken är också världens mest besprutade gröda. En odling kan besprutas upp till 40 gånger innan det är dags för skörd, och enligt Världshälsoorganisationen WHO dör 40 000 bomullsarbetare varje år av gifterna som används. Dessutom slukar odlingarna mycket vatten i områden där det ofta är vattenbrist från början.

Andra textilfibrer är knappast bättre. Syntetfibrer av fossil olja kan förstås varken ätas upp av skadeinsekter på åkern eller kvävas av ogräs, så bekämpningsmedlen slipper vi. Men istället krävs mängder av ofta giftiga kemikalier för att förvandla oljan till något som känns och ser ut som tyg fast det kemiskt liknar plast.

I värsta fall är hela din garderob en våldsam kemikaliecocktail. Vad sägs om allergiframkallande eller rentav cancerogena färgämnen, antiskrynklande men också hudirriterande formaldehyd eller hormonstörande mjukgörare i plasttrycken på sportkläder och tröjor? Vad sägs om rester av dimetylfumarat som ska skydda kläderna från mögel medan de korsar världshaven i stora containers? Eller perfluorerade ämnen som gör allvädersjackan och ungarnas overaller vattenavstötande men också kan vara hormonstörande och behöver tusentals år på sig att brytas ner i naturen? Listan kan göras mycket längre.

BEHÖVER JAG DET HÄR?

Bästa kemikaliekollen i garderoben: att konsumera mindre. Att välja sina kläder väl: kemikaliesmarta material, gärna miljömärkta, kvalitet som håller och plagg att älska och bära länge, länge. Då bidrar du till en renare miljö samtidigt som du minskar mängden kemikalier i din egen vardag. 

Vi handlar idag mer kläder än vi någonsin gjort tidigare: i genomsnitt 14–17 kg textilier per person och år. De tillverkas oftast i låglöneländer där miljölagstiftningen är svag och arbetarskyddet mer eller mindre obefintligt. Människor far illa, och deras miljö far illa – men det händer så långt borta att det inte känns riktigt verkligt när vi själva står i butiken. När jeansen har precis den rätta blå nyansen för säsongen eller tröjan är så billig är det lätt att glömma den viktiga lilla frågan: behöver jag det här?

Därmed blir vi en del av resursslöseriet, den priskonkurrens som bidrar till textilarbetarnas ohälsosamma arbetsförhållanden och till vårt enorma globala kemikalieparty. Som fortsätter hemma i våra egna garderober, på vår hud och i våra lungor – med evig efterfest i våra vattendrag, där godis som mikroplaster, bakteriedödande ämnen och nonylfenoletoxilat förgiftar livet för vattenlevande organismer som inte har någon glädje alls av vårens mode.