Några typiska grejer i köket... såväl ätbart som det maten tillagas och förvaras i. 

TEFLONPANNA OCH STEKSPADE I SVART PLAST

Teflon, ett varumärke för fluorplaster som polytetrafluoretan och fluorerad etenpropen, uppfanns i misstag i slutet av 1930-talet. När kemisterna sökte ett nytt och mindre giftigt köldmedel till kylskåp fick de istället fram ett extremt halt material som dessutom var värmebeständigt. När vi blev rädda för att äta fett någon gång mot slutet av 1900-talet tycktes teflonstekpannan vara svaret på alla problem: här halkade maten fritt omkring i pannan nästan utan smör. Tyvärr har det visat sig att perfluorerade ämnen är svårnedbrytbara och ansamlas i både kroppen och i miljön. De kan vara reproduktionsstörande, cancerframkallande och giftiga. Och dessutom: den där vanliga svarta stekspaden av plast, som vi skaffade för att inte repa den släta teflonytan, kan läcka Bisfenol A. Detta ämne, BPA, finns också i plastlacken på insidan av konservburkar. Det liknar det kvinnliga könshormonet östrogen och misstänks påverka människan på olika sätt, t ex genom att orsaka fetma, tidig pubertet och fortplantningsstörningar.

KEXPAKET

Det är praktiskt att ha lite fikabröd hemma. Något som håller länge. Dels för att det aldrig tycks bli gammalt. Och dels kanske också för att det är... lagom gott? Kex är en slags färdigmat, hårt processad och fullproppad med tillsatser för att spara på dyrare råvaror och ge långt bäst-före-datum. Innehållsförteckningen på bilden beskriver vad Ballerinakex är gjorda av. Men vill vi verkligen ha nougat gjord på fullhärdat kokosfett med bara 10 procent hasselnötter?  “Ballerina är Sveriges mest älskade kex. Vart tionde kexpaket som säljs i Sverige är ett Ballerinapaket och varje sekund äter i snitt sex personer ett Ballerinakex”, står det på tillverkarens hemsida. Just Ballerina är ingen värsting jämfört med andra kex. Men den som gillar äkta vara och vill minska mängden processade livsmedel och kemiska tillsatser gör klokt i att lära sig läsa innehållsförteckningar.

PLASTPYTSAR 

Byttor och skålar, slevar och flaskor, besticklådor och bordsduk, påsar och folie: hur mycket plast har du i ditt kök? Det är skillnad på plast och plast, och viss plast, så kallad livsmedelsplast (ibland märkta med ”glas och gaffel”), är tänkt att användas för mat. Men kemikalielagstiftningen är inte heltäckande, och alla ämnen är inte undersökta. Men plast kan också innehålla tungmetaller, hormonstörande mjukgörare och bisfenoler som kan läcka ut i maten. Särskilt viktigt är att varm, syrlig eller fet mat inte förvaras i plast. De förpackningar vi köper maten i har inte heller tillverkats för att hålla återanvändning och het maskindisk. Plast i frysen är OK, men tina och värm den i ett annat kärl.

VINDRUVOR

I ett EU-stickprov hittades rester av 20 olika bekämpningsmedel i ett vanligt paket vindruvor: inget hälsogodis för varken dig eller ungarna. Europeiska myndig-heten för livsmedels-säkerhet (EFSA) tar varje år över 77 000 prover på mer än 500 livsmedel. Hälften innehåller rester av bekämpningsmedel. Och även om det inte är oss människor de här kemikalierna är designade att ta livet av är de knappast direkt stärkande för oss heller. Vissa frukter och grönsaker är mer besprutade än andra, till exempel bananer, citrusfrukter och potatis. Konventionellt odlat kaffe är också en värsting. Plantagerna besprutas med mycket giftiga bekämpningsmedel som är förbjudna hos oss. Gifterna förstör naturen och arbetarnas hälsa, tar livet av de livsviktiga bina och rör sig dessutom fritt över nationsgränserna i luft och vatten. Rester kan också följa med ner i våra magar. Köp eko så minskar risken för rester av bekämpningsmedel i maten. För just vindruvsvärstingen gäller rådet förstås också russinen och vinet.